Jag såg en man(instrumentalt mellanspel)
harpa (Dorota Kalinowski)+ jag på gitarr i en av mina låtar(1986)
Brända Båtar (text Margit Hayes, musik jag)
inspelad, dubbad hemma(1982)
En Lisa (text, musik mm jag)
inspelad, dubbad hemma
(1984)
Jag älskar dig (text/musik mm jag.
inspelad, dubbad hemma(1984)
Jag fick min första gitarr 1959.
Gitarren, som beställdes från
Ellos i Sverige, kostade 52 kronor. En stor tung och otymplig plywoodgitarr, med
en stränghöjd som gjorde att jag blödde på fingertopparna när jag spelade på
den. Strängarna var hårda och vassa.
Jag började ta privatlektioner(fanns inga andra alternativ) och åkte med spark i 40 graders kyla till min
gitarrlärare. Gitarren transporterades i en tygpåse, vilket innebar
att den inte gick att spela på när jag kom fram. Alltså fick jag låna gitarrlärarens
orkestergitarr och detta, denna, hans underbara gitarr, var orsaken till att jag fortsatte
spela.
Vi flyttade till Sverige, Stockholm 1962 och jag fortsatte ta (privata) gitarrlektioner,
men fuskade mig igenom lektionerna. Jag körde på "känn". Några år senare startade jag
upp en trio- "Mosquitos", vi var tre tjejer och sen tillkom en kille.
Detta var när Joan Baez och Bob Dylan blivit kända här i Sverige.
"Mosquitos" spelade akustisk folkmusik, vilket jag tyckte vad ganska
mesigt. Då gillade jag varken Joan Baez eller Bob Dylan.
Gruppen sprack och jag köpte en röd elgitarr, exakt en sådan gitarr som Torben
Lundgren i the Lollipops, hade.
Då på den tiden var det väldigt ovanligt att tjejer spelade elgitarr.
Nu repade jag med ny blandad grupp i Kristineberg. Två tjejer och två killar
och vi hade t.o.m en egen manager, men han fixade inga jobb.Han var bara med på
alla reptitioner och tyckte en massa. Denna grupp spelade på den första
Gärdetsfestivalen(klicka på 1970)fast då var jag redan med i nytt sammanhang dvs. i en ny grupp.
Mia Emretsson
Någongång här i slutet av 60-talet, repeterade jag med en tjejgrupp ute
i Vällingby och träffade där Mia Emretsson som jag skulle göra ett fotojobb på, för tidningen "Allers".
Klicka för större bild
Parallellt med musicerandet jobbade jag som fotograf och illustratör
för bla. tidningarna "Allers" och "Hennes", jag skrev också om artister i "Saxons VT"
mfl. samt att jag jobbade som fotograf för bl.a
Roger Wallis
(Green Light Records, senare MNW). Jag gjorde affischer, idolkort, skivomslag, mm
för Roger och för olika grupper t.ex
Moonlighters(med Lasse Holm) vilka Roger hade i sitt stall.
Jag gjorde även skivomslag för Åke Gerhard, ägare till Olga Records
och senare jobbade jag för Bengt Palmers.
Det blev ett LP-omslag och en del singleomslag bl.a "Hep Stars", "Michael Rickfors",
"Ellonor Bodel" mfl.
Mia och jag debuterade
som duo på rest. "Old Fashion" på Karduansmakargatan
i Stockholm. Vi hoppade in som "pausfåglar" för Bobby Lee & Peter Kinn. Gaget var 25 kr.
Därifrån blev det "Balders Hage"- dit vi var ibjudna av Ola Håkansson och
där Bertil Bertilsson höll låda. Vi blev också inbjudna att spela på någon kadettfest
på Karlberg. Bland restaunranter vi spelade på var det mycket och ofta Sagas visrestaurant Kaos i Gamla Stan.
Vi turnerade runt på restauranter, avverkade de flesta fängelser(körde ett program tillsammans med
Olof Buchard t.ex) i Sverige. Det blev krogar ungdomsgårdar och Norge, där
vi körade bakom Åse Kleveland och William Clausen, i Larvik. Vid något tillfället
var vi även statister i långfilmen "Kocksgatan 48" som
regisserades av Johan
Bergenstråhle:
Klicka för större bild
Vid flera tillfällen gästade vi Carl-Eiwars otroligt populära radioprogram
där vi läste brev samt sjöng mina låtar.
Klicka för större bild
Vi körade också på några skivor, ute på MNW i Vaxholm, samt
att vi medverkade "live" på en LP "Sagas Kaos" som spelades in på visrest. Kaos och som
ägdes/drevs av "visdrottningen"
Saga Sjöberg.
Mia och jag lade grunden för det som senare skulle bli sånggruppen
Contrast.
Harriet Lundin-Sjösten
På musikerförmedlingen sökte vi så småningom efter en basist och fick då tag i
Harriet Lundin-Sjösten,(nyskild).
Harriets debut hos
oss skedde helt orepeterad och dessutom helt oanmäld på en krog, "Kajplats 9" , nere på
Skeppsbron. Hon dök bara upp från ingenstans och lade stämmor på våra låtar,
som hon aldrig tidigare hört.
Contrast
Sånggruppen Contrast var nu ett faktum. Namnet registerardes av mig hos Patentverket.
Vi gjorde ett antal koncerter, spelningar i kyrkor, på visklubbar bl.a
på Kaos och på Kurbitz, välkända visställen i Gamla stan, utomhusfestivaler med affischnamn
som Kebnekajse, Turid, Sumpens Swingsters, mfl mfl.
Klicka på bilderna
Vår TV-debut skedde i programmet "Sköna
Fredag" som sändes från Mosebacke Etablissement
den 17 maj 1972 (på min födelsedag).
I "Sköna Fredag" debuterade även en då en helt okänd gitarrist o. sångare, nämligen Göran Fristorp.
Övr. som var med: "Två Pilsner", "Sumpens Swingsters", "Amazing Blondel".
TV-recencenten Lizzie Hallberg skrev dagen efter:"
Sköna Fredan var tämligen skön på Mosebacke. Mest fäste jag mig vid Contrastflickornas
musikaliska inlevelse och originella framtoning".
Ute på Filminstitutet i någon studio spelade vi in några låtar med trummisen
Rune Carlsson, samt gjorde någon bandupptagning på TV huset.
Vi var även senare med i "Morokulien"- dvs Hylands Hörna, som samkördes med
Norsk TV . Vid vår provspelning för programmet i TV-huset, drog
Hylands gitarrist in mig i en städskrubb i studion och ville jag skulle visa
honom mina harmonier på gitarren.
Vi var också uppe i kontrollrummet och lyssnade
på "Small Town Singers" som gjorde sin provspelning för programmet.
"Den kände producenten" sa:" Där anföll jazzen dem".
I Hylands Hörna (Morokulien) 1972 debuterade (medverkade) även Agnetha, Anni-Frid, Benny och Björn, med sin singel "Ring Ring"- Det var första gången
en grupp körde playback i TV. Övriga medverkanden var även,
Ewa Rydberg, Laila Westerlund mfl. Minns att Ewa Rydberg knackade på
vår logedörr, tittade in och sa: "Jag trodde det var Agnetha, Anni-Frid, Benny och Björn som sjöng", sa hon
och var mycket överväldigad över vår speciella stämsång.
Jag skrev låtar för vår grupp, det blev en del jazzlåtar med
avancerade accord och stämsång. Många av dessa låtar skrevs ner
av
Sune Larsson, duktig basist+orkesterledare, samt den otrolige duktige och
trevlige basisten Red Mitchell.
Som så vanligt, i denna bransch, så träffar kvinna man och gifter sig
och slutar med alla sina kreativa aktiviteter. Detta gjorde Mia helt
plötsligt.
Där stod Harriet och jag helt utan en sångerska och detta skedde precis när
vi börjat komma någonstans som grupp.
Vi två medverkade, dvs körade, på en EP, som spelades in på
MNW i Vaxholm. Det var
en grekisk skiva med Takis och Afrodite Vouis. Harriet och jag skrev svensk
text till en grekisk melodi som Takis skrivit. Låten heter:
"Tag min hand"
Denna låt "Tag min hand" här ovanför finns med i en bok/sånghäfte
utgiven av Frikyrkliga studieförbundet, någongång 1983-1984.
Vi annonserade efter en
"leadsinger" med bi instrument och fick ta emot otroligt många svar.
Vi hade en hel del jobb, men ingen grupp!
Till Harriets lägenhet i
Gröndal var det kö av presumtiva sångerskor. Det var pappor som slitit med
sig sina döttrar för en audition hos oss. Minns att Harriet tyckte
detta enbart var pinsamt, så hon gick alltid in i köket när det var
dags för "audition". Hon lämnade mig oftast där tillsammans med
de nya "förmågorna" och vi signalerade till varandra vad vi tyckte.
Det räckte med att de princip öppnade munnen för att vi skulle tacka nej.
Till slut orkade Harriet inte längre, utan lämnade
gallrandet helt till mig och då dök
den nya medlemmen upp.
Det var "lilla" Inger Ekström, som
endast var 17 år gammal. Hon hade med sig en akustisk gitarr, en tunn men formbar
stämma
och
hennes pappa satt i bilen och väntade!
Vi tre gjorde många olika turneér bl.a spelade vi på en folkfestival i
Umeå, där
även Thomas Ledin medverkade. Vi gjorde också ett radioprogram från Umeå,
samt olika koncerter
bl.a på "Moderna Museét".
Inger Ekström hoppade av så småningom och gick över till
en tjejgrupp, som lirade dansmusik o. pop.
Så plötsligt dök Mia upp igen, nu
nyskild. Harriet jobbade med sina Tre Trallande Jäntor,
så Mia och jag bildade en blandgrupp, med två killar och bytte bokstaven "C"
i "Contrast" till "K", dvs
Kontrast
( läs artikel )
, samt att musiken nu också ändrade stil.
Den blev tuffare och vi spelade i princip bara pop- dock hade vi fortfarande
häftiga stämmor och vi hade nu tre gitarrer. Vi hade mycket krogjobb och spelade på
många premiärer inför "innefolket"-
spelade även några gånger tillsammans med
Inger Berggren på rest. "Kaos".
Så småningom tröttnade jag, det var för
"glittrigt" för mig, för "kromat" för "häftigt"! Jag ville ta en paus.
Jag hoppade av min egen grupp och strax därefter (1975) träffade
jag min blivande man. Han och jag
fortsatte spela tillsammans. Vi bildade en ny popgrupp, en
kvartett, och hade otroligt mycket jobb, bla. på "Old Fashion".
Jag minns att publiken hängde
i takbjälkarna när vi lirade. Min man var också en duktig konfrencier och
producenter "vallfärdade" till OF för att lyssna på hans mellansnack mellan
låtarna. Mellansnacket var bättre än det vi lirade. Folk vred sig av
skratt och spelandet blev nästan en bisak. Nya historier varje kväll. Han var en tidig föregångare till Jonas Hallberg.
Till slut tröttnade vi och krympte gruppen till en duo,
fortfarande under namnet
"Contrast", som ju var mitt och fortsatte några år till.
1988 gav "Svensk Musik" ut "Swedish Jazz" (A Selective Catalogue),
(Swedish Music Information Center) med c:a 600 kompositioner
varav jag är en av mycket få kvinnliga "jazzkompositörer", som är representerad
i denna bok/häfte.
