från Orion juli 00
Git Magnusson
14 november 2002
Git gick hastigt bort igår den 14:nde november 2002 och vi alla som kände Git sörjer vår mest kända "Visdrottning"
Begravningen sker den 5 dec kl. 14.00, i Katarina Kyrka
Den 26 juni 2000 skriver Git:
I hela mitt liv har jag älskat att stå i centrum för uppmärksamheten och har nu accepterat mig själv som den apa jag är.
Född i Borås, uppväxt i Skövde från 3 till 19 års ålder. Som liten framträdde jag för mammas väninnor på kafferepen, stod i dörröppning och sjöng bla "Här är polisen som mitt i gatan står". Dansade tills jag ramlade omkull av trötthet.
Ställde även till med cirkus (ja, jag var jättevig) för att få fickpengar.
Första riktigt offentliga framträdandet var på en julfest hos Frälsningsarmén i Skövde.
Åtta år gammal sjöng jag "Nisse tänker sjöman bli" och erhöll 25 öre för det.
Tre år senare framträdde en liten väninna och jag inför Skövdes bilkårister på en fest.
Vi hade sytt tjusiga klädr av rosa kräppapper och författat några lämpliga texter till kända melodier.
Stor förtjusning. En insamling gjorde och vi fick 8 kronor var.
Under skoltiden hamnade jag i någonting som hette Torsdagsklubben och som var något slgas juniorförening till Folkpartiets ungdomsförbund. Vi var tre tjejer och tre killar som bildade en kabarégrupp som turnerade runt Skaraborgs län. På min lott föll bla att sjunga aktuella schlagers a cappella, bl a minns jag tyska "Du kleines Schwalbeenpaar.."
15 år och Skövdes nya stjärna
Vid ett evenemang, där Hagge Geigert var konfrencier sjöng jag (15 år gammal) "sången från Moulin Rouge" så att tidningarna skrev att jag var "Skövdes nya stjärna".Veckorevyns turné "Flugan" kom till Skövde tre år på raken. Givetvis ställde jag upp i deras vokalisttävling alla tre gångerna.
Första året vann jag med "Säg att du menar mej" och fick åka till Halmstad på distriktsfinal, men det gick inte så bra
Övriga år kom jag tvåa resp. trea bl a med "Do you know what it means to miss New Orleans".
Ett par gånger om året var det "skutt" i skolan, alltså dansstillställningar, och då spelade i regel samma glada skolband, typ dixie, och jag hoppade ibland upp och sjöng en låt, t.ex "Lullabye och Broadway", den älskade Doris Day´s paradlåt.
Jag sommarjobbade på Gottskärs Havsbad vid Kungsbacka bla som cigarettflicka och vokalist. Charles Winbergs kvartett hette bandet med "June Night" som signaturmelodi.
Charles spelade piano, sen var det Manne på bas och Göte på gitarr och så Sven Björklund på klarinett och altsax. Sven var mycket duktig musiker, bror till Jojjen Björklund, och hängde ihop privat i två år, vi t o m förlovade oss.
Stockholm och cymbalist i Kårsdraget 1959-1963
Jag tog student i Skövde och flyttade till Stockholm för att läsa vidare på universitet. Hamnade givetsvis med i studentkarnevalen och sprang runt och showade med franska visor, hamnade på bl.a Mosebacke i ett festarrangemang, just där jag 11 år senare skulle starta min restaurantkarriär. Jag blev dessutom medlem i studentblåsorkestern Kårsdraget, som cymbalist (slog efter noter!) och sångerska 1959-1963Fick kontakt med olika dansband som hade jobb på studentkårerna i Stockholm liksom ungdomsgårdar och dylika ställen och folkparker mm l ångt ute i landet. Det var Gotland och Värmland och Ullatti som låg 30 mil in i vildmarken från Gällivare, det var Lycksele och en massa andra glada ställen.
Jag deltog i en tre-fyra olika konstellationer med mina schlagers och amerikanska jazzstandards och samarbetade med pianisten Björn Ahlgren (som gick på Handelshögskolan) och fästmannen Sven och trummisen Björn Molinder. Jag minns också från den tiden saxofonisten Bo Wilén, basisten Ulf van Rijswijk, trummisen Sigge Dellert, trumpetaren Tom Bergh...
Men när Beatles kom så försvann min typ av dansmusik och en epok var slut. Nu skulle man dansa fritt, improvisera och inte hålla i varandra
Sjöng ibland på jazzklubbarna i Gaml Stan med dixiebanden, gärna Olle Törnqvist tp eller Bunta Horns band.
Jag tröstade mig med visan
Jag hade köpt min första gitarr och börjat spela på den när jag fyllde 25 år.Det var den traditionella visrepertoaren, visor av Taube och Ruben Nilson och Ferlin och Olrog.
Och jag försökte skriva lite själv. Texterna var det inga problem med men musiken- det fungade inte för mig. Det blev erbarmliga melodier som jag lät sjunka i glönmska.
Vispråmen Stroken
var en höjdartid. Dom hade tjyvstartat utan mej 1962.Jag kom dit 1963 och besökte sddan stället minst en gång i veckan, från 1966 som tjänstgörande programvärd med gage på 80 kr per kväll. Jag delade jobbet med Sid Jansson. Vi två hyrde en arbetslokal en Ateljé, på Söder och utgjorde Vismaffian i slustkedet av 60-talet.
Storken var mycket viktig för Visan och betydde mycket för nya artister, som Cornelis Vreeswijk, Ola Magnell, Lasse Tennander, Marie Bergman och många fler
Vi gjorde massor av radioprogram från Storken vars innandöme var en akustisk lycka och även TV.
Så tog Storkentiden slut och jag hamnde med Bosse Stenhammar uppe på Mosebacke där jag blev krogmadame på heltid.(Innan dess försörjde jag mig som reklamskribent och journalist, skulle jag kanske tillägga).
Mosebacke Etablissement från 1970 till 1999
Atlantic med storbandsdans från 1974 till 1977
Waxholms Visfestival varje sommar från 1976 till 1985
Den huvudsakliga sysselsättningen var kanske att arrangera och administera , men överalllt sjöng jag och programgvärdade
På Mosebacke amatörtävlingarna Kabaré Kom Loss och Kabaré Stick Upp samt programserien Mosebacke Anarki och givetvs Viscafé Storken på söndagseftermiddagarana.
På Mosebacke också de sk
"kärringshowerna", den första 1988,
"Kyss Grodan" tillsammans med Inger Berggren och min son Hjalmar Leissner som växlade mellan bas och gitarr. Vi tre framträdde även i Fuengirola i Spanien. Inte bara med "Kyss gordan" utan även med en Taube-föreställning och en 50-talsshow( i samarbete med Bernt Egerbladh).Hjalmar och jag körde dessutom en Cornelis-show och en jäkla massa viskonserter på den kultursugna Costa Del Sol.
Sen blev jag ensam artist och två fina musiker:gitarristerna Lennart Nyhlén och Staffan Linder. Vi genomförde sommarshowerna
Min allra sista show på Mosebacke
hette Piglördag 1997 och gjordes med Nisse Engström piano, Calle Lundberg sax, Höddi Björnson bas, Björn Molinder, trummor.1988
bildade jag Svenska Hitkvintetten, ett dansband med 50-tals schlagerrepertoar, soms en spelade minst 10 somrar på lördagseftermiddagarna på Mosebacke. Medlemmar var Lennart Nyhlén(g), Stannaf Linder(b), Calle Lundborg (div blås) och Roger Palm (dr).På Atlantic hoppade jag in och sjöng med storbanden ibland och hade en egen tedanskvintett med Knud Jörgensen eller Rolf Larsson vid pianot.
Turnerade stundtals. Hade jobb vid jazzfestivalen i St Petersburg 94, sjöng med ryska dixiebandet Neva River Eight. Framträdde med dem även vid jazzfestivalen i Lundsbrunn.
Sjöng även mycket jazz med de engelska banden i Fuegirola i Spanien. Hoppade upp och gjorde succe på en jazzklubb i Hongkong efter att ha genomfört en lyckad viskonsert i danska sjömanskyrkan dästädes, för en svensk publik.
Som visartist har jag genomfört en hel del turneér på nordisk botten, i olika sammanhang, mest i Nordnorge och svensktalande Finland.
Skrivet av Git Magnusson, sommaren 2000
Tillägg
Git senaste CD heter "´s Wonderful" och kom ut under år 2000
På den medverkar bl.a Monica Dominique